Kan man inte styra barnets sömnvanor då?
Rutiner – ett viktigt ord!
Vad är en sömnrutin?
Min bebis vill inte sova trots rutiner!
Bebisen sparkar och gnyr mycket i sömnen - vad är fel?
Prematurbebisar eller väldigt små bebisar
Bebisen har sovit bra men vaknar nu plötsligt på natten!
Ska barnet ha napp och snutte?
Snuttefilt, är det nåt att ha?
                                                   Denna artikel kommer från www.niomanader.se

---

Det finns dom som säger att små barn sover jämt, nästan 18-20 timmar om dygnet. Det där ska man ta med en nypa salt. Många barn sover betydligt mindre och en del barn sover inte alls.
Likaså är det bra att förstå att bebisar inte alltid sover när mamma och pappa vill att dom ska sova. Många bebisar är vakna på natten och sover på dagen. Naturligtvis finns det dom som har tur och får barn som sover på natten med en gång, men förvänta dig inte detta.
De flesta bebisar sover många korta stunder och äter in i mellan. Ofta är det svårt för föräldrarna att få en hel natts sömn. Snarare så kan man få pauser på nån timme då man kan slumra till.  

 

Kan man inte styra barnets sömnvanor då?

Man kan inte styra riktigt små barns sömn. Dom har en viss dyngsrytm sedan tiden i magen och det tar tid för den att vända. Det sköter dom bäst själva egentligen, men man kan guida dom.

Rutiner – ett viktigt ord!

Redan från början, fastän bebisen inte har nån speciell rytm eller inte förstår vad ni gör så ska man införa sömnrutiner.

Vad är en sömnrutin?

Jag tror att de flesta barn reagerar bra på vänliga rutiner som bearbetas in i dom. Samma sak varje dag leder tillslut till en rutin, även om det inte känns så i början när inget går som man vill. Rutiner leder också till trygga barn.
Redan från det att bebisen är ny bör ni ha en speciell ritual för kvällen, som påbörjas varje kväll vid ungefär samma tid.
Kanske kan ni bada bebisen först om den tycker om det, eller kanske ge lite babymassage, för att sedan ta på en pyjamas. Gör det lugnt och fint så att den lilla bebisen inte blir uppspelt.
När barnet blir större kan istället en rejäl bus-stund efter pyjamasombyte vara bra där man kan studsa omkring i sängen och trötta ut barnet.

Sedan kan man gosa en stund och mysa, kanske i soffan framför TV:n för att sedan ge barnet mat. Om barnet blir trött, vilket dom ofta blir efter bad eller bus plus mat, så kan man pröva att lägga det i sängen.

Även i sovrummet är det viktig med ritualer.
Gör på samma sätt varje dag. Dra ner rullgardinen eller dra för gardinerna, stoppa om barnet, spela en speldosa och om barnet är lite större kan det vara bra att ha en säng-mobil eller nån leksak som det kan titta på.
Vi har alltid haft en nattlampa eftersom jag tror att det är bra för barnet att inte bli rädd för mörkret när det öppnar ögonen. Men med nattlampa får man göra som man vill. Jag tror dock att det är bra att ha en.
När Jacob vaknar på natten brukar han sällan skrika, så sällan att jag inte ens minst när han skrek på natten sist, utan istället ligga och leka en stund i skenet av sin nattlampa. Det betyder att han känner sig trygg. Han ser med en gång vart han är och behöver inte skrika. Oftast så somnar han om efter en fem –tio minuter.

Om den lilla bebisen plötsligt inte vill sova när man lägger det i sängen så plocka upp det igen. Min ringa erfarenhet är att små bebisar annars, i stressen av att inte bli upplockade, arbetar upp sig till en hysterisk skrik-nivå som gör det omöjligt att få det att sova igen. Börja om från den mysiga stunden i soffan eller sängen. Gosa med bebisen. Om den verkar trött så försök lägga bebisen i sängen igen. Funkar det inte på tre gånger så låt hellre bebisen somna i din famn, men lägg alltid barnet i sängen när det sover. Om bebisen inte alls vill sova så är det bara att respektera detta. Så småningom kommer barnet själva vända på sina rutiner och på något sätt börja sätta samman bad/bus plus pyjamas innebär mat och sömn.
Om den lite större bebisen, som egentligen kan rutinerna, plötsligt ställer sig upp i sängen och inte vill sova så beror det oftast på att det testar er. Bästa knepet är att försöka lägga barnet ner, ge det napp och snutte om det har sådant, och kanske en leksak. Prata med det och försök få det att slappna av. Försök tre gånger med denna taktik men plocka inte upp barnet förrän den fjärde gången. Låt barnet vara uppe en stund till, busa lite mer, och försök sedan lägga barnet igen.

Om barnet vaknar på kvällen, natten (när det inte ska äta) så försök låta bli att ta upp det. Helst, om det går...så försök bara att låta bebisen ligga. Klappa och smek bebisen och prata lugnande med det. Det är bra att upprepa samma fras om och om igen, tex ”Mamma/pappa är här. Försök nu att sova.”. Om det inte går att trösta barnet på något annat sätt och ovan inte fungerar så måste man ju ta upp det, men sitt då gärna still eller håll dig i samma rum så att det inte blir för många nya spännande saker för en nyfiken bebis att titta på.
Om det är dags för mat så mata barnet men lägg gärna det i sängen igen. Det är viktigt att barnet förknippar sängen med en belåten, mätt känsla.

När bebisen blir äldre, runt 8-12 månader, så drömmer dom också livligare. Då kan det hända att dom vaknar och illvrålar.
Ni hör ganska snart skillnad på ”jag-är-vaken-och-tänker-inte-sova-mer”-skrik, där man så får försöka lägga barnet ner igen i sängen och köra rutin, och ”jag-har-drömt-något-jätteläskigt-och-är-jätterädd”-skrik.
Om barnet är verkligen skräckslaget, för det kan dom bli, så plocka upp det med en gång och krama och pussa. Om det har drömt något läskigt så kan man inte bara förvänta sig att det ska somna om igen.

Min bebis vill inte sova trots rutiner!

Det är klart att ovan ”knep” funkar på alla barn. En del barn vill bara inte ”hjälpa till” därför att dom inte är redo för att ta till sig rutiner. Så är det. Det är uttröttande och jobbigt men så är det bara.
Då kan det hända att det tar mycket längre tid för bebisen att ta till sig rutinerna.
Men om man försöker med samma rutin varje dag, om och om och om igen (vi pratar iallfall om två månader om inte mer) så är iallfall jag övertygad om att bebisen så småningom kommer reagera positivt på rutinen. Fast det är så klart jobbigt under tiden.

Bebisen sparkar och gnyr mycket i sömnen - vad är fel?

Många bebisar låter faktiskt mycket i sömnen, dessutom slåss dom och viftar med både armar och ben. Jag vet inte varför dom gör så, kanske drömmer dom, men det är inget konstigt.
Dom håller ofta på sådär under de första två månaderna men sedan brukar det försvinna gradvis.

Prematurbebisar eller väldigt små bebisar

Små bebisar, som antingen är för tidigt födda eller är ”lätta för tiden”, brukar ha ett mycket större behov av närhet än fullgågna barn. Det är självfallet inte så för alla, man kan aldrig generalisera, men det kan vara bra att minnas detta om man har en liten bebis som inte vill sova eller ligga i sin säng.
Många gånger så vill dom inte sova själv första månaderna utan föredrar att vara nära mamma eller pappa hela tiden.
Ett bra sätt att få dessa barn att sova gott är att köra på ”Kängurustilen” där bebisen sover på mamman eller pappans bröstkorg. Då hör dom hjärtat och får extra värme. Oftast så sover dom tryggt på det viset.
Visst kan det vara lite stökigt för föräldrarna att försöka sova på det här viset, men om man jämför alternativen så är det ett enkelt val. Att slumra med en bebis på bröstet eller att gå omkring hela natten bärande på en bebis.

Bebisen har sovit bra men vaknar nu plötsligt på natten!

Ja, alltså en av de saker som påverkas mest när bebisen hamnar i en sk ”utvecklingsfas” är just sömnen. Förändrat humör samt förändrade mat- och sömnvanor brukar vara ett bra tecken på att barnet är i en utvecklingsfas. Dessa faser är återkommande under hela fösta året, men även senare också.
En sådan fas brukar inträffa när barnet är någonstans mellan 3½-5 månader.
Faserna kan vara ganska påfrestande, men passerar. Fortsätt med rutinerna oavsett. Traggla, traggla och traggla...som en gammal hemläxa.

Ska barnet ha napp och snutte?

Ja, på en del BB rekommenderar man att ammande mammor ska låta bli att ge napp till barn under de första månaderna. Detta då, enligt BB, för att barnet suger på två olika sätt på nappen och bröstvårtan. Nappen kan därför störa ut amningen och göra så att barnet suger ”fel”.
Kanske är det så för många men knappast för alla. Jag tror att man måste testa själv. Om man har ett barn med ett stort sugbehov, en del barn använder ju sin mamma som levande napp (och äter alltså inte utan bara ligger och snuttar), så kanske napp ändå är ett alternativ.
Alla bebisar tar inte napp, iallfall inte från början. Man måste, om man vill ge napp då, vara enträgen och försöka om och om igen. Kanske lite bröstmjölk eller ersättning på nappen gör skillnad.
Sedan kan jag tillägga att bebisar kan vara ena riktiga finsmakare när det gäller nappar. För Jacob dög inte vilken nappsort som helst, det gör det fortfarande inte, utan han ville bara ha bruna latexnappar.
Minns det om bebisen spottar ut de transparanta plastnapparna!

Snuttefilt, är det nåt att ha?

Jooo, det tror jag absolut. Jacob fick en snuttefilt redan från början, fast det var egentligen en filt som vi hade och lade om honom eftersom han var så liten. Men filten hängde med och plötsligt så upptäckte vi att han ville ha sin filt. När han var ledsen, trött eller skulle sova.
Antagligen luktade den bekant (av mamma och pappa) och var mjuk och gosig att mysa med i sängen. Idag är den en livsnödvändighet. Har han inte filten när han ska sova så kan han heller inte sova.
Ett bra tips om ni planerar att ge barnet en snuttefilt är att köpa minst två. Ofta måste filten tvättas, eller så kanske man tappar bort den...då står man där.
Jag tror iallfall att en snuttefilt är ett jättebra sätt att skapa trygghet hos barnet.