Kan man inte styra barnets sömnvanor då?
Man kan inte styra riktigt små barns sömn. Dom har en viss dyngsrytm sedan tiden i magen och det tar tid för den att vända. Det sköter dom bäst själva egentligen, men man kan guida dom.
Redan från början, fastän bebisen inte har nån speciell rytm eller inte förstår vad ni gör så ska man införa sömnrutiner.
Jag tror att de
flesta barn reagerar bra på vänliga rutiner som bearbetas in i dom. Samma sak
varje dag leder tillslut till en rutin, även om det inte känns så i början när
inget går som man vill. Rutiner leder också till trygga barn.
Redan från det
att bebisen är ny bör ni ha en speciell ritual för kvällen, som påbörjas varje
kväll vid ungefär samma tid.
Kanske kan ni bada bebisen först om den tycker
om det, eller kanske ge lite babymassage, för att sedan ta på en pyjamas. Gör
det lugnt och fint så att den lilla bebisen inte blir uppspelt.
När barnet
blir större kan istället en rejäl bus-stund efter pyjamasombyte vara bra där man
kan studsa omkring i sängen och trötta ut barnet.
Sedan kan man gosa en stund och mysa, kanske i soffan framför TV:n för att sedan ge barnet mat. Om barnet blir trött, vilket dom ofta blir efter bad eller bus plus mat, så kan man pröva att lägga det i sängen.
Även i sovrummet är
det viktig med ritualer.
Gör på samma sätt varje dag. Dra ner rullgardinen
eller dra för gardinerna, stoppa om barnet, spela en speldosa och om barnet är
lite större kan det vara bra att ha en säng-mobil eller nån leksak som det kan
titta på.
Vi har alltid haft en nattlampa eftersom jag tror att det är bra
för barnet att inte bli rädd för mörkret när det öppnar ögonen. Men med
nattlampa får man göra som man vill. Jag tror dock att det är bra att ha
en.
När Jacob vaknar på natten brukar han sällan skrika, så sällan att jag
inte ens minst när han skrek på natten sist, utan istället ligga och leka en
stund i skenet av sin nattlampa. Det betyder att han känner sig trygg. Han ser
med en gång vart han är och behöver inte skrika. Oftast så somnar han om efter
en fem –tio minuter.
Om den lilla
bebisen plötsligt inte vill sova när man lägger det i sängen så plocka upp det
igen. Min ringa erfarenhet är att små bebisar annars, i stressen av att inte bli
upplockade, arbetar upp sig till en hysterisk skrik-nivå som gör det omöjligt
att få det att sova igen. Börja om från den mysiga stunden i soffan eller
sängen. Gosa med bebisen. Om den verkar trött så försök lägga bebisen i sängen
igen. Funkar det inte på tre gånger så låt hellre bebisen somna i din famn, men
lägg alltid barnet i sängen när det sover. Om bebisen inte alls vill sova så är
det bara att respektera detta. Så småningom kommer barnet själva vända på sina
rutiner och på något sätt börja sätta samman bad/bus plus pyjamas innebär mat
och sömn.
Om den lite större bebisen, som egentligen kan rutinerna,
plötsligt ställer sig upp i sängen och inte vill sova så beror det oftast på att
det testar er. Bästa knepet är att försöka lägga barnet ner, ge det napp och
snutte om det har sådant, och kanske en leksak. Prata med det och försök få det
att slappna av. Försök tre gånger med denna taktik men plocka inte upp barnet
förrän den fjärde gången. Låt barnet vara uppe en stund till, busa lite mer, och
försök sedan lägga barnet igen.
Om barnet vaknar på
kvällen, natten (när det inte ska äta) så försök låta bli att ta upp det. Helst,
om det går...så försök bara att låta bebisen ligga. Klappa och smek bebisen och
prata lugnande med det. Det är bra att upprepa samma fras om och om igen, tex
”Mamma/pappa är här. Försök nu att sova.”. Om det inte går att trösta barnet på
något annat sätt och ovan inte fungerar så måste man ju ta upp det, men sitt då
gärna still eller håll dig i samma rum så att det inte blir för många nya
spännande saker för en nyfiken bebis att titta på.
Om det är dags för mat så
mata barnet men lägg gärna det i sängen igen. Det är viktigt att barnet
förknippar sängen med en belåten, mätt känsla.
När bebisen blir
äldre, runt 8-12 månader, så drömmer dom också livligare. Då kan det hända att
dom vaknar och illvrålar.
Ni hör ganska snart skillnad på
”jag-är-vaken-och-tänker-inte-sova-mer”-skrik, där man så får försöka lägga
barnet ner igen i sängen och köra rutin, och
”jag-har-drömt-något-jätteläskigt-och-är-jätterädd”-skrik.
Om barnet är
verkligen skräckslaget, för det kan dom bli, så plocka upp det med en gång och
krama och pussa. Om det har drömt något läskigt så kan man inte bara förvänta
sig att det ska somna om igen.
Min bebis vill inte sova trots rutiner!
Det är klart att
ovan ”knep” funkar på alla barn. En del barn vill bara inte ”hjälpa till” därför
att dom inte är redo för att ta till sig rutiner. Så är det. Det är uttröttande
och jobbigt men så är det bara.
Då kan det hända att det tar mycket längre
tid för bebisen att ta till sig rutinerna.
Men om man försöker med samma
rutin varje dag, om och om och om igen (vi pratar iallfall om två månader om
inte mer) så är iallfall jag övertygad om att bebisen så småningom kommer
reagera positivt på rutinen. Fast det är så klart jobbigt under tiden.
Bebisen sparkar och gnyr mycket i sömnen - vad är fel?
Många bebisar låter
faktiskt mycket i sömnen, dessutom slåss dom och viftar med både armar och ben.
Jag vet inte varför dom gör så, kanske drömmer dom, men det är inget konstigt.
Dom håller ofta på sådär under de första två månaderna men sedan brukar det
försvinna gradvis.
Prematurbebisar eller väldigt små bebisar
Små bebisar, som
antingen är för tidigt födda eller är ”lätta för tiden”, brukar ha ett mycket
större behov av närhet än fullgågna barn. Det är självfallet inte så för alla,
man kan aldrig generalisera, men det kan vara bra att minnas detta om man har en
liten bebis som inte vill sova eller ligga i sin säng.
Många gånger så vill
dom inte sova själv första månaderna utan föredrar att vara nära mamma eller
pappa hela tiden.
Ett bra sätt att få dessa barn att sova gott är att köra på
”Kängurustilen” där bebisen sover på mamman eller pappans bröstkorg. Då hör dom
hjärtat och får extra värme. Oftast så sover dom tryggt på det viset.
Visst
kan det vara lite stökigt för föräldrarna att försöka sova på det här viset, men
om man jämför alternativen så är det ett enkelt val. Att slumra med en bebis på
bröstet eller att gå omkring hela natten bärande på en bebis.
Bebisen har sovit bra men vaknar nu plötsligt på natten!
Ja, alltså en av de
saker som påverkas mest när bebisen hamnar i en sk ”utvecklingsfas” är just
sömnen. Förändrat humör samt förändrade mat- och sömnvanor brukar vara ett bra
tecken på att barnet är i en utvecklingsfas. Dessa faser är återkommande under
hela fösta året, men även senare också.
En sådan fas brukar inträffa när
barnet är någonstans mellan 3½-5 månader.
Faserna kan vara ganska
påfrestande, men passerar. Fortsätt med rutinerna oavsett. Traggla, traggla och
traggla...som en gammal hemläxa.
Ska barnet ha napp och snutte?
Ja, på en del BB
rekommenderar man att ammande mammor ska låta bli att ge napp till barn under de
första månaderna. Detta då, enligt BB, för att barnet suger på två olika sätt på
nappen och bröstvårtan. Nappen kan därför störa ut amningen och göra så att
barnet suger ”fel”.
Kanske är det så för många men knappast för alla. Jag
tror att man måste testa själv. Om man har ett barn med ett stort sugbehov, en
del barn använder ju sin mamma som levande napp (och äter alltså inte utan bara
ligger och snuttar), så kanske napp ändå är ett alternativ.
Alla bebisar tar
inte napp, iallfall inte från början. Man måste, om man vill ge napp då, vara
enträgen och försöka om och om igen. Kanske lite bröstmjölk eller ersättning på
nappen gör skillnad.
Sedan kan jag tillägga att bebisar kan vara ena riktiga
finsmakare när det gäller nappar. För Jacob dög inte vilken nappsort som helst,
det gör det fortfarande inte, utan han ville bara ha bruna latexnappar.
Minns
det om bebisen spottar ut de transparanta plastnapparna!
Snuttefilt, är det nåt att ha?
Jooo, det tror jag
absolut. Jacob fick en snuttefilt redan från början, fast det var egentligen en
filt som vi hade och lade om honom eftersom han var så liten. Men filten hängde
med och plötsligt så upptäckte vi att han ville ha sin filt. När han var ledsen,
trött eller skulle sova.
Antagligen luktade den bekant (av mamma och pappa)
och var mjuk och gosig att mysa med i sängen. Idag är den en livsnödvändighet.
Har han inte filten när han ska sova så kan han heller inte sova.
Ett bra
tips om ni planerar att ge barnet en snuttefilt är att köpa minst två. Ofta
måste filten tvättas, eller så kanske man tappar bort den...då står man
där.
Jag tror iallfall att en snuttefilt är ett jättebra sätt att skapa
trygghet hos barnet.