Om något går fel

Om något går fel
Att få ett prematurbarn
Utvecklingsstörda barn
När barnet dör

                                                   Denna artikel kommer från www.niomanader.se


Om något går fel

 

Jag har hittills gett er teorin om en förlossning utan större komplikationer, och visst går det så i de flesta fall. Nästan alla blivande föräldrar inser idag att en graviditet och en förlossning innebär risker. Framför allt för barnet men även för kvinnan.

För de kvinnor bland er som kommer att uppleva tidigt värkarbete eller en för tidig vattenavgång kan det vara bra att veta att man idag har blivit mycket skicklig på att ta hand om för tidigt födda barn. I Sverige har enstaka barn som vägt under 500 gram och varit under 24 veckor gamla överlevt och forskningen och kunskaperna går framåt hela tiden, varje dag.
Nuförtiden har man även blivit skickligare på att hålla tillbaka för tidigt värkarbete. Tidiga värkar behandlas med sängläge, övervakning och tabletter eller injektioner som slappnar av livmoderns muskulatur.
För tidig vattenavgång kan vara en farligare komplikation eftersom risken för en infektion från slidan upp i livmodern är betydande. Men med hjälp av antibiotiks och övervakning minskar riskerna att något ska gå snett även för denna grupp kvinnor.

Om du skulle vara en av de kvinnor som varje år föder ett prematurbarn så kan det vara en trygghet för dig att veta att det antagligen kommer att gå helt bra. Även om ett litet barn kan ha svårt att använda sina lungor för syreupptagning och även sin tarm för näringsutbyte så finns det idag hjälpmedel som kan underlätta för barnet. En kuvös kan ge behaglig temperatur och rätt luftfuktighet och en respirator, om sådan skulle behövas, hjälper barnet att andas och kontrollerar hjärtats slag. Oftast så är det mamman och pappan som får sköta om det lilla barnet och man kan på så sätt, om än något försenat, påbörja den naturliga processen att skapa kontakt med barnet.

Att få ett prematurbarn

Ja, detta kan jag ju beskriva lite mer eftersom jag varit där, men det är svårt att sätta ord på känslorna. Faktiskt. Jag vet att många kvinnor som varit i min situation, där barnet kommit allt för tidigt men även varit för litet, känner sig besvikna. Snuvade på det dom drömt om och föreställt sig. Ut kommer ett barn som inte alls ser ut som man föreställt sig. Ett barn som inte ens kanske kan ha på sig de kläder man packat prydligt i väskan. Det är omvälvande och man är varken logisk eller rationell.

Jag hamnade nog lite i chock. Jacob kom tidigt, i vecka 35 och var lätt för tiden eftersom min moderkaka inte gav honom tillräckligt med näring. Plötsligt så kändes det som om jag, vi, stod framför ett stup och allt som man hade sett fram emot försvann ned i avgrunden. Det var läskigt och helt oväntat eftersom jag hade mått så bra och hade haft så fina värden.
Men jag kände mig inte besviken. Bara rädd. Jag visste väldigt lite om den moderna prematurforskningen och jag hade ingen aning om vad man kunde göra för Jacob. De första dagarna på neonatalavdelning minns jag väldigt lite från.
Vi hämtade oss ganska snabbt tror jag, mycket tack vare personalen på neonatal- och barnavdelningen som hjälpte oss förstå och som svarade på alla frågor vi hade. Men det är en omvälvande situation och om jag lärt mig något därifrån så är det att man ska gå in i en graviditet med öppna ögon och utan föreställningar. Ta dagen som den kommer och lite på att saker ordnar sig.

Utvecklingsstörda barn

Detta är ett område jag inte vet så mycket om då jag inte har några bekanta med utvecklingsstörda barn. Jag söker dock efter föräldrar som kan hjälpa mig med denna sektion och du har fått ett barn med en utvecklingsstörning så skulle jag uppskatta om du ville maila mig för att berätta hur du upplevde det så att andra blivande föräldrar kan ta del av dina erfarenheter.

Oftast ställer ett utvecklingsstört barn, om det har fysiskt eller mentalt handikapp, helt andra krav på hjälpresurser när det föds.
Ibland kan akuta operationer vara nödvändiga, både för utvecklingsstörda barn och prematurbarn, för att barnet ska överleva. Minns dock att man idag är väldigt duktig på barnkirurgi.
Missbildningar som kan te sig oehört skrämmande för föräldrar kanske är, ur medicinsk synvinkel, rätt enkla. Hur vi upplever situationen beror mycket på vad vi har föreställt oss och hur flexibla vi är. Det är viktigt att läkare berättar och förklarar och ni har all rätt att fråga och ifrågasätta. Mamma och pappa bör alltid finnas nära barnet och alltid vara delaktiga i diskussioner och prognoser för framtiden.

Att lära sig sköta ett barn med låg födelsevikt eller ett barn med en sjukdom eller ett handikapp fodrar mycket hjälp och stöd från vårdpersonal och omgivning och det krävs att man som förälder släpper allt man tidigare trott var rätt och lär sig på nytt. Dessa små eller skadade barn behöver kanske ännu mer sina föräldrar för att övervinna sin första kamp här i livet.

När barnet dör

Tyvärr, så händer det att det inte går bra ibland även om det är relativt ovanligt. Mindre än 1% av alla graviditeter slutar med att fostret dött. Det är ofta svårt att fastslå orsaken till att det har skett, men ofta är det moderkakan som av någon anledning minskat eller förlorat sin funktion.
Att barnet dör i förbindelse med förlossningen kallas perinatal dödlighet och med detta menas barnets död före, under och sju dagar efter en förlossning som kommer igång efter 28:e graviditetsveckan, samt död före 28:e veckans utgång i fall där den nyfödde visat livstecken.
Ca 700 spädbarn per år dör och bland dessa 700 är det ca 75% där det inte finns tecken på att något skulle vara fel innan. Av dessa skulle antagligen personalen eller modern på något sätt kunnat påverka utgången i en tredjedel av fallen. För 20 procent av fallen finns missbildningar med mycket liten möjlighet att påverka utgången.

När man fött ett dött barn bör man få tillfälle att se och röra barnet, kanske ta ett fotografi. Man måste också ta sin sorg på allvar och tillåta sig att sörja det förlorade barnet. För föräldrarna som mist sitt barn är det en högst påtaglig sorg som andra kan ha svårt att förstå.
Det kan hjälpa föräldrarna att ge barnet ett namn och kanske ordna en begravning eller en liknande ceremoni .
Det är också viktigt att föräldrarna pratar med varann om det de varit med om och om barnet som de förlorat, det är också viktigt att prata med andra om barnet.

Då detta är en del som jag har absolut ingen erfarenhet av så skulle jag gärna vilja komma i kontakt med föräldrar som kan berätta om sina erfarenheter så att andra kan få ta del av deras upplevelser. Om du känner att du vill berätta för oss om dina erfarenheter så skicka ett email till

Kundservice

Frakt

Rabat

Artiklar
Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Prenumerera         Avanmäl