Endometrios

Livmoderslemhinnans funktion är att ta hand om ett befruktat ägg. När ägget börjar bildas börjar slemhinnan därför att växa och bli blodfylld, så att den ska vara beredd att försörja ägget. Om ägget inte blir befruktat, kommer det att stötas ut tillsammans med det yttre laget av livmoderslemhinnan vid menstruationen. Problemet med endometrios är att även de härdar som sitter utanför livmodern fungerar på samma sätt - de växer och blodfylls, fast de inte kan ta hand om något ägg och inte kan följa med menstruationen ut ur kroppen. Blodet, som då inte har någonstans att ta vägen, kan bilda cystor, eller tränga in i äggledarna och göra ont, eller samlas i håligheter i buken.

När kroppen märker att det finns vävnad på fel ställe försöker den göra sig av med den felaktiga vävnaden. Immunsystemet skickar dit "städarceller" och makrofager, en slags vita blodkroppar, som försöker bryta ner endometrioshärden. Om det lyckas kanske kvinnan aldrig märker av att hon löpt risk för endometrios. Men om försvaret misslyckats, kommer härden att växa sig fast i närmaste organ - en äggledare, eller en äggstock, eller en del av bukhinnan.

När härden börjar växa sig fast uppstår en inflammatorisk reaktion. Kroppen skickar dit allt fler makrofager, som i sina försök att bryta ner härden utsöndrar både ämnen som orsakar inflammation, och prostaglandiner, som bl.a. Kan orsaka sammandragningar i livmodern och äggledarna, och förstärka smärtan. Makrofagerna producerar också tillväxtstimulerande ämnen, som kan hjälpa endometrioshärden att växa.

Inflammationen kring härden blir så småningom kronisk. Kroppens sätt att hantera en kronisk inflammation är att kapsla in det inflammerade området i ärrvävnad, och så sker även här. Denna ärrvävnad kan i bästa fall växa runt en endometrioshärd och "kväva" den, så att själva härden dör. Då kvarstår ett stort område med ärrvävnad, eller fibros.

Både ärrvävnaden och själva endometriosen kan "reta" nerverna omkring sig, så att de skickar smärtsignaler till hjärnan. Det förklarar varför endometrios ibland gör väldigt ont. Även om endometriosen inte är utbredd, så kan den påverka vissa närliggande nerver att göra väldigt ont - och i andra fall kanske endometriosen har lyckats missa smärtnerverna, så att den hunnit bli mycket utbredd utan att kvinnan märkt av någon smärta.

Om en endometrioshärd ligger mot ett organ (t.ex. En tarm eller en äggstock), kan endometriosen växa in i organet. Om en vävnadsstruktur ligger emot ett område med kronisk inflammation och ärrvävnad, breder ärrvävnaden ut sig i vävnadsstrukturen. På så sätt kan t.ex. En äggstock växa ihop med tjocktarmen eller mot bäckenväggen. Sådana sammanväxningar kallas adherenser.

Hur upptäcks Endometrios?

Normalt har kvinnan mycket ont vid menstruation, betydligt värre än ”vanlig” mensvärk, och hon söker då hjälp via gyn. Endometrios fastställs oftast med titthålskirurgi.
Det är förstås vanligast att endometriosen gör ont när man har mens, eftersom endometrioshärdarna då blöder. Men härdarna reagerar också på annat än menstruation. De kan t.ex. Göra ont vid ägglossning. Om det har bildats ärrvävnad kring endometrioshärdarna, kan det orsaka smärta när man rör sig på ett sätt som "drar" i ärrvävnaden. Det kan då t.ex. Göra ont då man springer eller gör situps. Det är också vanligt med smärta då man går på toaletten och vid samlag.

Finns det bot?

Många får rådet "Skaffa barn, så blir det bättre!". Det rådet bör få dig att ana oråd!
Tyvärr är det så att graviditet inte heller är något garanterat botemedel. Det är sant att en del kvinnor mår bättre under och efter en graviditet. Men det är tyvärr också sant att en del kvinnor blir sämre!
Kvinnor med endometrios oftare drabbas av nedsatt fertilitet. Det blir alltså svårare för dessa kvinnor att bli gravida - men oftast inte omöjligt. Bland "vanliga" friska par är det ca 5-10 % som inte kan bli med barn på "naturlig" väg. Hos par där kvinnan har endometrios är det upp till 30-40 % som har samma svårighet.

P-piller rekommenderas ofta men är inget botemedel - det finns helt enkelt inget botemedel mot endometrios. Däremot kan de användas för att hålla sjukdomen i schack. Det gäller i synnerhet de p-piller som helt stoppar menstruationerna - därmed hindras ju även endometrioshärdarna från att blöda och sprida sig. De endometrioshärdar som redan finns i magen kommer dock inte att försvinna enbart för att man äter p-piller.