Missfall

                                                   Denna artikel kommer från www.niomanader.se

Missfall under de tre första graviditetsmånaderna är tyvärr mycket vanligt. Man brukar tala om att 20–30 procent av alla graviditeter leder till tidigt missfall. Trots att både mannen och kvinnan är fullt friska kan det vid befruktningen gå fel på flera olika sätt. Missfall ökar med stigande ålder, men är något som kan drabba alla kvinnor oavsett ålder.

Spontant missfall (missfall)

Vi förknippar vanligtvis ordet missfall med en situation där graviditeten avbrutits spontant och kroppen stöter ut resterna. Denna typ av missfall, eller spontant missfall som det egentligen heter är, tyvärr, relativt vanligt förekommande.

De flesta missfall sker innan kvinnan ens vet om att hon är gravid. Många gånger vet inte kvinnan om att hon har haft ett missfall utan tror att menstruationen bara är försenad någon vecka. De flesta missfall sker innan den 8:e graviditetsveckan, men det är inte ovanligt med missfall upp till graviditetsvecka 13. Symtom på missfall kan vara blödningar eller smärtor i underlivet.

Missed abortion (MA)

Det finns också en annan, mindre vanlig typ av missfall, så kallat missed abortion (MA). Vilket kan översättas med ett missat missfall.

MA innebär att det blev inget missfall omedelbart när fostret dog. Fostret ligger kvar en tid i livmodern innan det stöts ut. I och med användningen av ultraljud har man konstaterat att detta är det vanligaste förloppet vid missfall. Trots att fostret är dött kan moderkakan fortsätta att växa ytterligare några veckor.
Oftast upptäcks MA vid vanliga kontroller hos barnmorskan eller läkaren.

Men nu säger du ju att MA är vanligare än missfall – hur ska det vara?

Ja, det är det är lite motsägelsefullt- det håller jag med om. Men båda texterna kring missfall, både MA och MF, trots att dom säger emot varandra är rätt.
Tidigt i graviditeten, innan rörelser etc känns, så är det ju väldigt svårt att veta vad som pågår inne i livmodern.
Man tog länge för givet att missfall skedde direkt. Något gick fel och p-a-n-g som blev det missfall...blödningar...smärta.

I samband med att ultraljudsundersökningar och vaginalt ultraljud har blivit vanligare under den väldigt tidiga graviditeten så har man sedan ett par år sett att det vanligaste förloppet är att embryot/fostret dör och att det sedan tar en period innan det stöts ut. Detta klassas då som en missed abortion.

MEN...
En kvinna som får tex kraftiga blödningar i vecka 10 får missfall. Det skulle vi nog alla konstatera.
Om samma kvinna istället skulle ha varit på en VUL-undersökning i vecka 9 där det konstaterades att fostret var dött och hon fick en blödning i vecka 10 (precis som ovan) så skulle vi säga att det var en missed abortion.
Troligen var förloppet dock det samma för båda exempel.
Gränsen är hårfin. Det är därför båda svaren är lika rätt.

Ett missed abortion kommer för det mesta ut, så småningom. Det kan ta lång tid, eller kort tid, men inget missfall sker på en gång det går fel. Det tar alltid lite tid.
Dock så brukar det vara så att när ett MA upptäcks så får kvinnan hjälp att bli av med resterna på medicinsk väg. Kroppen får inte chansen att ta hand om missfallet som den skulle göra efter ett tag antingen genom blödning eller genom att tillbakabilda graviditeten.

Missfall som sker innan vecka 13, oavsett variant, beror nästan alltid på genetiska orsaker, inte på något mamman gjort eller inte gjort. Det handlar om naturens sätt att selektera bort barn som aldrig skulle klarat sig. Det är tråkigt, tragiskt för alla inblandade och en svår förlust, men tyvärr nödvändigt. Även om det kan kännas orättvist.

Orsaker till missfall

Varför vissa graviditeter slutar i tidiga missfall vet man inte idag, men den vanligaste orsaken är att fostren inte är friska och naturen på så sätt gör sitt urval.
Andra orsaker kan vara:

• kromosomfel hos fostret
  
  
• ägg som utvecklas felaktigt
  
  
• anatomiska fel på livmodern
  
  
• s.k.ofostrigt ägg vilket innebär att ett foster ej har utvecklats utan enbart moderkaka och hinnor

Det är sällan som ett missfall beror på en sjukdom hos mamman. Det finns andra saker som ökar risken för missfall, till exempel rökning, droger och alkohol. Det är viktigt att veta att ett normalt levnadssätt med sex, normal fysisk träning, jobb och små olyckor inte ökar risken för missfall.

Hur vet jag om jag fått missfall?

Ett spontant missfall startar ofta, dock inte alltid, med smärtor och en kraftig blödning. Om du får en liten blödning som är mindre en vanlig mens kan du lugnt avvakta hemma. Om du däremot får en blödning som är rikligare än en mens och/eller smärtor ska du kontakta sjukhus.

Vad händer på sjukhuset?

Det vanligaste är att du först får genomgå en allmän undersökning, som innebär att vårdpersonalen kontrollerar temperatur, puls och blodtryck.
Därefter blir du förmodligen erbjuden en gynekologisk undersökning, så att läkaren kan undersöka om livmodermunnen är öppen eller stängd. Doktorn undersöker även livmoderns storlek och tillstånd. Det kan också bli aktuellt med en ultraljudsundersökning. Den utförs för att se om fostrets hjärta slår som det ska.

Vad händer sedan?

Oftast återhämtar sig kroppen av sig själv efter ett missfall, men i vissa fall kan det bli nödvändigt med en skrapning. Detta görs för att undvika infektion i livmodern.
Vid en skrapning tömmer man livmodern på blod, slemhinna och rester av graviditeten så att den fortare blir som vanligt igen. Det gäller speciellt om kvinnan har starka smärtor eller blöder rikligt.

Sena och upprepade missfall

Ibland händer det att kvinnor får missfall senare i graviditeten. Anledningar till sena missfall kan bland annat vara missbildningar eller infektioner hos kvinnan, att livmodertappen öppnar sig för tidigt eller att moderkakan inte fungerar. Man brukar tala om upprepade missfall när en kvinna haft minst tre missfall i följd. Upprepade missfall sker oftast i början av graviditeten. Utredning av upprepade missfall inriktas på undersökning av livmodern, hormonbalansen, immunsystemet hos kvinnan och dessutom undersöks såväl kvinnans som mannens kromosomer. Att få upprepade missfall är ovanligt.

När kan jag försöka bli gravid igen?

Ett missfall är en svår erfarenhet, men det är viktigt att komma ihåg att alla reagerar olika på händelsen. Det finns ingen mall för hur det ”ska” kännas. För en del kvinnor är det en mycket svår upplevelse, medan det för andra rent av kan vara en lättnad med tanke på omständigheterna kring ett missfall.

Ett missfall är dessutom tröttsamt för kroppen. Något som hade börjat växa är plötsligt borta. Det är viktigt att tala om det som hänt och att dela sorgen med partnern. Ibland kan professionell hjälp vara nödvändig för att komma vidare.

Det är individuellt hur mycket tid det krävs för att mentalt återhämta sig efter ett missfall. Men det är viktigt att komma ihåg att ett tidigt missfall inte hindrar dig från att bli gravid igen. Risken för ett nytt missfall är liten.

Det finns inget som hindrar att du försöker bli gravid igen så snart som möjligt men en vanlig rekommendation är att man avvaktar tills kroppen har fått återhämta sig, blödningarna slutat helt och mensen har kommit igång ordentligt igen. Många läkare rekommenderar därför att man bör undvika att bli gravid 2-3 månader efter missfallet. Detta rekommenderas för att livmodern ska få tid att dra ihop sig och för att eventuella sår ska hinna läkas. Det kan även vara psykiskt lämpligt att låta det gå lite tid mellan graviditeterna.

Jag fick missfall i vecka 11 men testade positivt igen fyra veckor senare, är jag gravid?

Efter ett missfall eller en abort kan det ta upp till 9 veckor innan kroppens normala hCG-nivå återställs. Om du testar under den perioden går det inte att avgöra om resultatet ”Gravid” beror på en ny graviditet eller på en kvardröjande förhöjd hCG-nivå från din förra graviditet.
Men det kan också bero på att du faktiskt är gravid. Igen, det är svårt att säga för det varierar från fall till fall. Om du är osäker på om du är gravid eller ej så kan du antingen ta ett nytt test nio veckor efter missfallet eller eller ringa mödravårdscentralen för råd.