|
Denna artikel kommer från www.niomanader.se
Vid varje besök, från och med andra hälften av graviditeten, mäter
barnmorskan livmoderns storlek för att se hur barnet växt. Hon använder ett
vanligt måttband och mäter avståndet mellan blygdbenet (symfysen) och livmoderns
överkant (fundus). Sedan ritar hon in värdet på ett sk gravidogram så att man
kan följa utvecklingen på en kurva.
Om tillväxten någorlunda bildar en kurva
på gravidogrammets så är det oftast ett tecken på att graviditeten utvecklas
normalt och att barnet växer som det ska. Många låser fast sig vid normal-kurvan
som finns på gravidogrammet, det behöver man egentligen inte göra.
SF-måttet
inget pålitligt sätt att avgöra hur stort eller litet barnet är. Det gör man
bäst med ultraljud.
Ett SF-mått tycks idag mest vara till för att se att
något händer överhuvudtaget och att det skapas en normalt, växande kurva.
Det
finns gott om mammor som legat långt under snitt-kurvan men som ändå fått
medelstora, eller väl över medelstora, barn. Likaväl som det finns mammor som
legat långt över kurvan men som ändå fått medelstora, eller mindre än
medelstora, barn.
Magens storlek påverkas av många olika
faktorer som fysiska
förutsättningar hos kvinnan, barnets fysik och placering samt om man är
förstföderska eller omföderska.
SF-kurvan ska
därför anses vara en måttstock på att något händer överhuvudtaget. Oroa dig
därför inte för mycket om du ligger högt eller lågt istället för mitt på.
”...barnmorskan
mätte min mage och fick fram 30. Problemet var att jag veckan innan hade legat
på 32. Så hon mätte om och fick fram 33. Tyckte att det kändes lite som hon
gissade men hon sa att det var svårt att veta exakt från vart hon skulle mäta
och tillade att ’en cm hit eller dit kunde göra stor skillnad’.”
Tillfälliga
avvikelser i kurvan/måtten är faktiskt vanliga och kan tex bero på att olika
personer mäter på olika sätt. Men även samma barnmorska kan mäta fel då och då.
Det är ingen exakt vetenskap eftersom man mäter från ungefärliga fysiska, för
ögat osynliga, utgångspunkter.
”Min SF-kurva hade
börjat plana ut. De senaste två veckornas mätning hade resulterat i samma
resultat och den tredje mätningen visade att kurvan gick ner en cm. Barnmorskan
skickade mig till Specialistmödravården där det konstaterades att bebisen inte
fick tillräckligt med näring.”
Om barnmorskan ser
att kurvan planar ut, alternativt minskar eller ökar snabbt gör man en extra
kontroll, med ett sk tillväxt-ultraljud, för att se att allt står rätt till.
Ett snabbt ökande
SF-mått, alternativt en väldigt hög kurva, kan tyda på för mycket
fostervatten eller tvillingar.
Ett minskade SF-mått, alternativt en mycket låg kurva, kan tex tyda på för lite
fostervatten.
MEN, oftast beror måttet dock på många olika
faktorer som fysiska
förutsättningar hos kvinnan, barnets fysik och placering samt om man är
förstföderska eller omföderska. |
